torsdag 16 april 2009

Envisa Bertil...

...ja, så säger mamma till mig när jag gör som jag vill och inte som hon vill. Och lite småenvis var jag kanske idag, mamma hade gjort mat till mig, spagetti o köttbullar, med lite ketchup som jag älskar. Av någon anledning fick jag för mig att inte äta, bara leka med maten o spotta ut. Mamma såg trött o uppgiven ut, men jag gav mig inte.
När Jemima vakna fick hon också mat, från en burk, och då gick det upp för mig, det är ju burkmat jag vill ha trallala... Så när jag skrikit klart orkade inte mamma stå emot längre utan gav upp sitt trugande och gick o värmde laxgryta till mig, från en burk :) Jag åt hela 5 skedar innan jag kom på att jag var nog inte sugen på mat alls, ooops. Så jag fick mamma att förstå det på lite olika sätt,he,he.

Efter maten när mamma sanerade, damsög o skurade så gömde jag o Jemima oss under bordet och passade på att bajsa, båda två, ni skulle sett mors min då...inget Colgate smile där inte :)


Man kan undra vad Jemima egentligen tänker om mig...


Skakar man på huvet fram o tillbaka när man äter,
ja, då blir det så här...


Tyckte inte mamma hade tillräckligt att göra, så
vi fixa lite till. Är det egentligen bra att dricka så
här mycket dricka...hm...

2 kommentarer:

Katarina sa...

Du känner inte för tvillingar då, Hanna=)

Jo, det där med maten kan vara trixigt. Det är ju så lagom kul när de kommer på att de kan bestämma själva om de vill äta! Tindra har precis kommit på att vi äter något annat än hon. Idag var vi o åt på en pizzeria, där vägrade hon äta sin mat o skrek så alla hörde henne tills hon fick äta av oss, hennes mat fick vi kasta...

Wirzén sa...

pust....